Leta i den här bloggen
måndag 23 december 2013
Skivåret 2013
Följande listor består av mina favoritskivor från det gångna året, jag gör inga anspråk på att dessa är det bästa som släppts inom de olika genrerna under året (så slipper du kommentera det Claes Kihlberg). Det finns också en och annan platta som skulle kunna platsa under flera genrer, men jag har valt att bara ha med dem i en (så behöver du inte kommentera det heller Claes Kihlberg). Finns mängder av album från 2013 jag inte hört, men de kan jag heller inte ha med bland mina favoriter, även om alla säger att skivorna i fråga är bra. Så håll tillgodo... och God Jul på er! Hade tänkt att ha lite bilder på skivorna, men eftersom Google har gjort bloggandet löjligt omständigt så är nog detta sista inlägget, och det blir utan bilder...
Country
1. John Moreland: In the throes
2. Holly Williams: The highway
3. Chris King: 1983
4. Joe Nichols: Crickets
5. Kacey Musgraves: Same trailer different park
6. Granger Smith: Dirt road driveway
7. Gretchen Wilson: Right on time
8. Charlie Worsham: Rubberband
9. Bob Woodruff: The year we tried to kill the pain
10. Florida Georgie Line: Here’s to the good times... this is how we roll
Rock (i olika varianter)
1. Kadavar: Abra Kadavar
2. Frank Turner: Tape deck heart
3. Monster Truck: Furiosity
4. The Bronx: IV
5. Pearl Jam: Lightning bolt
6. Buffalo Killers: Ohio grass
7. Okkervil River: The Silver gymnasium
8. Andrew Stockdale: Keep moving
9. Kings of Leon: Mechanical bull
10. Bad Religion: True north
Pop
1. Haim: Days are gone
2. Katy Perry: Prism
3. Har Mar Superstar: Dark touches
4. Deaf Havana: Old souls
5. The Wild Feathers: The Wild Feathers
6. Imagine Dragons: Night visions
7. Sara Bareilles: The blessed unrest
8. CHVRCHES: The bones of what you believe
9. Lorde: Pure heroine
10. AlunaGeorge: Body music
R&B/Hip-hop
1. Eminem: The Marshall Mathers LP2
2. Danny Brown: Old
3. Jay Z: Magna Carta... Holy grail
4. Drake: Nothing was the same
5. Jhene Aiko: Sail out
6. Young Fathers: Tape two
7. Earl Sweatshirt: Doris
8. Serengeti: Kenny Dennis LP
9. Kevin Gates: Stranger than fiction
10. Robin Thicke: Blurred lines
Singer/Songrwriter
1. Jason Isbell: Southeastern
2. Lights: Siberia
3. Israel Nash Gripka: Israel Nash’s rain plans
4. Aoife O’Donovan: Fossils
5. Kurt Vile: Wakin on a pretty daze
6. Guy Clark: My favorite picture of you
7. Chet O’Keefe: Because of you
8. Howe Gelb: The coincidentalist
9. Mason Jennings: Always Been
10. Robbie Fulks: Gone away backward
Svenskt
1. Anna Stadling: Stadling/Cash
2. The Bandettes: Take me home
3. Free Fall: Power & volume
4. Dead Soul: In the darkness
5. Baskery: Little wild life
6. Jenny Wilson: Demand the impossible
7. Imperial State Electric: Reptile brain music
8. Melissa Horn: Om du vill vara med mig
9. Mattias Hellberg: Gurimolla!
10. Magnolia: Tänk själv
Blues
1. Soulstack: Five Finger Discount
2. Sean Chambers: The Rock House Sessions
3. Tedeschi Trucks Band: Made up mind
4. Walter Trout: Luther’s Blues
5. Joanne Shaw Taylor: Songs from the road
6. Aynsley Lister: Home
7. Moreland & Arbuckle: Cities
8. The Janeys: Get down
9. Guy Davis: Juba dance
10. Left Lane Cruiser: Rock them back to hell
torsdag 14 mars 2013
Grått och tråkigt Bon Jovi
+
Bon Jovi
What About Now(Universal)
Det fanns en tid när Bon Jovi levererade låtar med hitkänsla. Den tiden är sedan länge förbi. Efter ”These days” har det på sin höjd funnits något enstaka spår som varit bra på de album bandet släppt. På nya ”What about now” hittar jag inte en enda låt som lyfter över en grå och medioker massa av låtar.
Emellanåt får jag känslan av att Jon Bon Jovu sneglat lite väl mycket på sin New Jersey-broder Bruce Springsteen, inte minst i ”Not running anymore”, men det finns klara kopplingar även på ”Old habits die hard”.
Möjligtvis kan bandet få en hit med titellåten ”What about now”, men då krävs en musikvideo utöver det vanliga.
Tony Berg
Bon Jovi
What About Now(Universal)
Det fanns en tid när Bon Jovi levererade låtar med hitkänsla. Den tiden är sedan länge förbi. Efter ”These days” har det på sin höjd funnits något enstaka spår som varit bra på de album bandet släppt. På nya ”What about now” hittar jag inte en enda låt som lyfter över en grå och medioker massa av låtar.
Emellanåt får jag känslan av att Jon Bon Jovu sneglat lite väl mycket på sin New Jersey-broder Bruce Springsteen, inte minst i ”Not running anymore”, men det finns klara kopplingar även på ”Old habits die hard”.
Möjligtvis kan bandet få en hit med titellåten ”What about now”, men då krävs en musikvideo utöver det vanliga.
Tony Berg
