2012 års bästa album

Det är lite knepigt när man ska lista årets bästa album nuförtiden. Visst köper man fortfarande skivor, men inte lika många som tidigare. En anledning till det heter Spotify, inte så att man inte behöver köpa skivor, för musikens finns ju på Spotify. Nej, den stora fördelen med Spotify är att alla de skivor man köpte förr, som visade sig vara ren skit, eller kanske bara mediokra behöver man inte köpa längre. Nu lyssnar man in sig på Spotify, och det som är riktigt bra hamnar sedan i skivsamlingen. Tidigare kunde många, främst de etablerade artisterna, få storsäljare med ganska dåliga album tack vare tidigare meriter, det händer inte idag.
När man så sätter sig att summera året finns det ett antal skivor att lyssna på, men till en del av albumen får man ta Spotify till hjälp, och då inser man att det kommer och bli ett och annat inköp till från 2012 års albumproduktion. 
2012 innehöll många, för mig, nya och bra artister som spelas flitigt hemma. Nedan hittar du mina 25 favoriter från året. Visst kan vän av ordning tycka att John Hiatt, Mark Knopfler och några andra saknas, men det är helt enkelt album jag missat, så de kanske hade varit med om jag hört dem. Men nu är det som det är, nedan ser du min och en handfull vänners topplistor från året. 
För egen del var det Justin Townes Earle som stod för årets album med "Nothing's gonna change". Lysande rätt igenom. Vill du bidra med din egen topp 5 så maila listan till mig (tony@tonyberg.com) eller skicka ett meddelande på facebook så lägger jag till den.

God Jul och Gott Nytt År på Er!

Tony Berg
1. Justin Townes Earle: Nothing’s gonna change
2. Tift Merritt: Traveling alone
3. Rhett Miller: The dreamer
4. Band Of Horses: Mirage rock
5. Jason Isbell: Live from Alabama
6. Green Day: Uno!
7. Frank Ocean: Channel orange
8. Jake Bugg: Jake Bugg
9. Neil Young & Crazy Horse: Psychedelic pill
10. Bruce Springsteen: Wrecking ball
11. Mumford & Sons: Babel
12. Bobby Womack: The bravest man in the universe
13. Jack White: Blunderbuss
14. First Aid Kit: The lion’s roar
15. Brandi Carlile: Bear creek
16. Cory Branan: Mutt
17. Of Monsters And Men: My head is an animal
18. Rufus Wainwright: Out of the game
19. The Night Flight Orchestra: Internal affairs
20. Chromatics: Kill for love
21. Jimmy Cliff: Rebirth
22. Ian Hunter & The Rant band: When I’m president
23. Soundgarden: King animal
24. Cornershop: Urban turban
25. Linnea Henriksson: Till mina älskade och älskare

Patrik Brander
1. Neil Young & Crazy Horse: Psychedelic pill
2. John Mayer: Born and raised
3. Den svenska björnstammen: Ett fel närmare rätt
4. Skunk Anansie: Black traffic
5. Mumford & Sons: Babel

Daniel von Hofling
1. Bob Dylan: Tempest
2. Willie Nelson: And then I wrote
3. David Bowie: The rise & fall/Ziggy Stardust & the spiders from mars
4. Lars Winnerbäck: Utanför (1 &2)
5. Kent: Jag är inte rädd för mörkret

Peter Nilsson
1. Rival Sons: Head down
2. Rush: Clockwork angels
3. Slash: Apocalyptic love
4. Lynyrd Skynyrd: Last of dyin’ breed
5. John Mayer: Born and raised

Mikaela Hammarström
1. Maroon 5: Overexposed
2. Christina Aguilera: Lotus
3. Nicki Minaj: Pink friday
4. Loreen: Heal
5. Rita Ora: Ora

Lars Gunnar Övermyr
1. Thåström: Beväpna dig med vingar
2. Miss Li: Tangerine dream
3. Bob Dylan: Tempest
4. Peter Lemarc: Svag doft av skymning
5. Mando Diao: Infruset

Alexandra Gustafsson
1. Mumford & Sons: Babel
2. Imagine Dragons: Continued silence
3. Icona Pop: Icona Pop
4. Miss Li: Tangerine dream
5. Kent: Jag är inte rädd för mörkret

Be A Nilsson
1. Leonard Cohen: Old ideas
2. John Hiatt: Mystic pinball
3. Hellsingland Underground: Evil will prevail
4. Led Zeppelin: Celebration day
5. Thorleifs: Tack och farväl*
* En fantastiskt efterlängtad skiva som borde ha kommit för 30 år sedan. Jag har svårt för dansbandsmusik och Torstensson & Co. levererar värsta sorten. Att lyssna på detta ger mig eksem i örat. Jag kommer att köpa skivan bara för att markera att jag är glad för att de lägger av så att de kan få mitt ekonomiska bidrag som ett stöd för de inte skall behöva känna sig tvingade att behöva göra en revival.

Carina Bohm
1. Mumford & Sons: Babel
2. Mando Diao: Infruset
3. First Aid Kit: The lion’s roar
4. Robbie Williams: Take the crown
5. Lynyrd Skynyrd: Last of dyin’ breed
 
Joakim Svensson
1. Mumford & Sons: Babel
2. Mark Knopfler: Privateering
3. Shinedown: Amaryllis
4. Hayseed Dixie: Nicotine and alcohol
5. Joe Bonamassa: Driving towards the daylight

Katrin McCann
1. Daniel Lemma: Telescope
2. Mumford & Sons: Babel
3. Tomas Andersson Wij: Romantiken
4. Badly Drawn Boy: Being Flynn
5. The Tallest Man on Earth: There's no leaving now 

Thord Gårdebratt
1. The Darknes: Hot cakes
2. Rival Sons: Head down
3. Alabama Shakes: Boys & Girls
4. Bruce Springsteen: Wrecking ball
5. Dion: Tank full of blues

Mörk uppföljare av LeBlanc

Dylan LeBlanc
Cast The Same Old Shadow
(Rough Trade/Border)
++++
Jag gillade debutalbumet ”Paupers Field”, som släpptes 2010, skarpt. Och nya albumet är inte sämre det. Fantastiskt vackra melodier kryddade med en sorgsen sång. Topparna på albumet är låtarna ”Brother” och ”Diamonds and pearls”. Steelguitaren spetsar till låtarna ytterligare. Rent musikaliskt har jag ingenting att invända mot albumet. Det som jag ändå reagerar en del emot är att sången känns så mörk och rakt igenom sorgsen. Trots att de flesta låtarna är fantasiska små mästerverk blir helheten lite för mörk för min smak vilket gör att det blir en fyra. Femman var dock inte långt borta.
Tony Berg

Iggy Pop som fransk smörsångare

Iggy Pop
Aprés
++
Ingenting, absolut ingenting hade kunnat förbereda mig på vad jag skulle få uppleva när jag lyssande på ”Aprés” för första gången. Punkikonen Iggy Pop som fransk smörsångare? Nja, jag fick inte riktigt till det. Jag kan förstå att Iggy själv säkert tycker det är hur kul som helst, men jag får bara inte ihop det. Franska alster som Edith Piafs ”La vie en rose” med Harry Nilssons ”Everybody’s talkin”, Frank Sinatras ”Only the lonely” samt The Beatles ”Michelle” med flera. Det är inget fel på låtarna, det är egentligen inget fel på produktionen heller, och Iggy Pop sjunger helt ok, men varför funkar det inte?
Det är väl lite som att laga mat. Vissa saker går helt enkelt inte ihop utan att det skär sig. Jag vill inte gå så långt som att säga att det skär sig på Iggys nya album, långt därifrån, men för mig infinner sig inte magin. Men älskare av gamla örhängen som inte har något tidigare musikaliskt förhållande till Iggy Pop kan säkert uppskatta detta album, dit hör inte jag.
Tony Berg

Åmåls Motorshow lördag 14 juli 2012

Nu börjar det komma in lite anmälningar till motorshowen som kommer att vara i och utanför Eventterminalen vid djuphamnen i Åmål. VI fyller på listan i takt med att anmälningarna kommer in, och på samma vis fyller vi terminalen. I tur och ordning efter anmälningarna kommer in. Så anmäl så tidigt som möjligt för att slippa ha ditt fordon på utomhusparkeringen.

Veteran USA
Dodge Charger, 1973, Kim Svensson, Åmål
Chevrolet Corvette, 1968, Kenneth Stålhandske, Åmål
Cadillac Coupe De Ville, 1970, Jan-Inge Karlsson, Åmål
Ford Sunliner, 1959, Dick Nilsson, Åmål
Oldsmobile 98, 1961,  Robin Nilsson, Åmål
Ford Cougar XR7, 1969, Pelle Andersson, Åmål
Ford Torino Super Cobra Jet, 1971, Åmål
Ford Ranchero, 1970, Dick Nilsson, Åmål

Veteran övriga världen
Volvo Valp C303, 1975, Åmåls Brand- & Motormuseum
Tidaholm brandbil, 1926, Åmåls Brand- & Motormuseum
VW Bubbla, 1961, Peter Larsson, Ransäter

Gatbil

MC
Harley Davidson, custom, 19XX, Janne Svensson, Åmål
Harley Davidson Flathead 1200 cc, 1947, Olov Holm, Åmål 
Harley Davidson Fat Boy Special, 2010, Johan Peterson, Fengersfors

För anmälan ring 070-580 83 60, givetvis kostar det inget att ställa ut ditt fordon

Fotografi – mästare: Saknar många mästare...

Titel: Fotografi – mästare
Förlag: Tukan Förlag
Bandtyp: Inbunden
Språk: Svenska
Utgiven: 2011
Sidor: 507
Fotmat: 29x29 cm
Betyg: 2/5

Jag ska direkt säga att det finns gott om fantastiska bilder i boken, men på det hela taget var den inte alls lika spännande som jag hade hoppats på. Visst finns här många av de stora fotograferna från fotografins tidiga dagar. Fotografer som Jacques-Henri Lartigue, René Magritte, Man Ray, Abram Shterenberg och mina personliga favoriter Ansel Adams, Lee Friedlander och Stephen Shore finns alla med i boken.
Det som gör att jag ändå tycker att boken inte är någon häjdare är att tiden från 1960 till idag bara hafsas förbi och där det egentligen bara är dagens megastjärna David La Chapelle som presenteras, med en bild. Nja, det är ju inte riktigt sant, det finns fler fotografer som presenteras under tidseran 1960 till idag, men allt för många av de riktigt stora saknas.
Helmut Newton, Irving Penn, Anton Corbijn, Annie Lebowitz, Nick Brandt lyser med sin frånvaro, och det finns fler som saknas. Det gör att titeln känns lite vilseledande. Visst, det står inte att det är alla mästare... men ändå. Det känns som om arbetet påbörjades med stora ambitioner för att sedan bara skrapas ihop efter 1960. Synd på en bra början och det drar också ned betyget.
Tony Berg