++++Seasick Steve
You can’t teach an old dog new tricks
(Pias)
Inledande ”Treasures” är nog en av de mest finstämde låtar Seasick Steve gjort, och han visar med all önskvärd tydlighet att han är lika säker i lugna ballader som han är i de betydligt röjigare låtar man vant sig att höra från hans stämma. Rösten ger texten en ytterligare dimension med sin strävhet. Jag älskar också den sparsamma banjon som ligger i bakgrunden.
Andra låten, titelspåret ” You can’t teach an old dog new tricks” stampar direkt igång det sound man vant sig att föknippa med med Seasick Steve med Dan Magnussons drivande trummor som ackompanjemang.
Låten öppnar på ett sätt ett nytt kapitel när det gäller Seasick Steve på skiva, eller nygammalt är kanske mer rätt. För första gången sedan genombrottet pulserar en bas i en del av låtarna på skivan. Seasick Steve hade visserligen med en basist på debutplattan ”Cheap” som han spelade in med The Level Devils. Då var det Jan-Olov Husmo som trakterade basen, på nya albumet är det John Paul Jones. Känns namnet igen? Han var en gång i tiden medlem i Led Zeppelin. Hur låter det då? Som om de spelat tillsammans under många år. John Paul Jones lyfter soundet och tillför en dimension med sin bas.
John Paul Jones är med på ytterligare ett par spår på platten,och visst blir soundet aningen annorlunda, men det är ingen tvekan om att det är ett Seasick Steve-album från början till slut. När det gäller låtarna tycker jag nog att det är det bästa album han gjort hittills. En del av låtarna känns precis som fortsättningar på de tidigare skivorna, men så kommer de lite mer udda alstren som blir kryddan i anrättningen.
Jag har redan förklarat min kärlek till inledande ”Treasures”. Lika snabbt charmas jag av ”Whiskey ballad” som är skriven av Paul Martin Wold, Seasicks yngste son, som också spelar tvättbräda på låten. Även ”Underneath blue and cloudless sky” med sitt ödesmättade sound där Seasick Steve får sin banjo att gråta.
De nämnda låtarna tillför mycket och tillsammans med övriga låtar, som låter mer som vi vant oss att höra Seasick Steve blir det ett riktigt starkt album. Avslutande ”It’s a long, long way” där Seasick Steve förutom DanMagnusson och John Paul Jones tar hjälp av Georgina Leach på fiol och The Lyndhurst Rabble Choir är en mäktig punkt på ett mycket bra album. Kanske borde det varit en femma, men jag fegar ur lite och sätter dit en fyra, men med plus i kanten.
Tony Berg
Låtlistan: 1. Treasures, 2. You can’t teach an old dog new tricks, 3. Burnin’ up, 4. Don’t know why she love me, but she do, 5. Have mercy on the lonely, 6. Whiskey Ballad, 7. Back in the doghouse, 8. Underneth a blue and cloudless sky, 9. What a way to go, 10. Part, 11. Days gone, 12. It’s a long, long way.
Album: Cheap (2004), Dog house music (2006), I started out with nothin and I still got most of it left (2008), Man from another time (2009), ...Songs for Elisabeth (2010), You can’t teach an old dog new tricks (2011).
